Jag håller i dagarna på att förbereda den stundande flytten. Jag passar då på att ytterligare nedgradera mitt liv till ett enklare liv med mindre antal saker. Jag vill eftersträva en enklare levnadsstandard som ska innehålla så närapå 100% rena, giftfria och ärliga saker som möjligt.
För mig handlar det även om att dagens stadsliv i min lilla lägenhet är alldeles för bekvämt och i det så finns redan en känsla av falsk trygghet. Jag vill kunna känna att jag har fått jobba för maten, för värmen och för trivselen i mitt lilla hus. Det kan handla om att cykla 1 mil till och från jobbet, eller mataffären (idag går jag till jobbet på 15 minuter och på vägen passerar jag 4 mataffärer). Eller att jag måste hugga ved för att få värme till matlagningen! Att cykla och hugga ved ersätter för mig ett onödigt dyrt och otroligt tråkigt träningspass på gymmet!
Sen vill jag vara nära naturen och se och uppleva naturens växlingar och händelser då det sker. Idag vaknar jag till stadens ljud ofta en bil eller ljudet från den intilliggande byggnadsplatsen. Jag vill vakna till fågelsång istället.
Men för mig handlar det även om att ha ett lager av basvaror hemma och även vatten, värmeljus, batterier med mera. Det är ju trots allt rätt långt till affären för att köpa just det där lilla man inser att man för just det tillfället saknar hemma. Och det kan ju både bero på plötsliga gäster och saknaden av fikabullar eller att något har hänt så att mataffären inte har fått sin vanliga leverans.
Under de senaste 10-15 åren så har jag själv och i min omedelbara närhet råkat ut för följande saker:
- strejk som stoppar matleveranser till mataffären (2 gånger).
- förorenat vatten i staden (2 gånger).
- strejk i banken så inga bankomater eller betalningsterminaler fungerar (1 gång).
- olycka med utsläpp av giftiga ämnen i luften (2 gånger).
- vinterstorm med lokalt undantagstillstånd (1 gång).
- extrem värme med följden att många samhällssystem har slagits ut.
- extrem kyla med följden att många samhällssystem har slagits ut.
- sjukdom med långvarigt sängliggande (då hade det varit smart att ha det fullt i skafferi i kyl).
- otaliga avbrott på ström, vatten och värme.
- att sitta fast i ett tåg i många timmar (då var det bra att jag hade en vattenflaska och en chokladkaka i ryggsäcken).
- ett tågstopp med följden att vi passagerare måste kliva av tåget och i 15 minusgrader och snålblåst gå 1,5 km till närmaste station.
Så för mig är det naturligt att ha ett lager av förbrukningsvaror hemma i skåpen! Men idag i mitt lilla inneboenderum så har jag inte plats för ett stort lager så jag är på mataffären minst en gång om dagen. Och den närmaste mataffären ligger rätt utanför porten. Det är ingen utmanning och jag känner att jag lätt blir lat och bekväm.
När min dotter var liten och vi bodde på landet så hade vi ca tre kilometer till närmaste mataffär. Bussen gick bara en gång i timmen utom i rusningen då den gick lite oftare. På söndagar gick bussen ännu mer sällan. Då bodde jag ca en mil utanför Jönköping centrum. Då upplevde jag inte det som något hinder eller kände att det någonsin blev omständigt bara för att mataffären låg en bit bort. Ofta planerade jag det så att jag och min dotter promenerade till mataffären och då var det en fin promenad med två kilometer genom en skog på en fin skogstig, medan den sista kilometern var på gångvägar. Om det så tog ett par timmar så gjorde inte det något. Och jag trivdes med att bära hem på ryggen och ibland även i händerna. Min dotter sprang som oftast alltid några meter framför mig.
Och regnade det så hade vi på oss regnkläder. Idag om det regnar så känns det inte som att jag ens orkar gå ut!
Jag är alltså alldeles på tok för lat och bekväm och det tänker jag alltså ändra på när jag har flyttat!
